Nina

kommer ihåg allt.
första kvällen, sista kvällen. allt.
alla småsaker du sa, som tog så hårt, som gick rakt in i hjärtat.
inte förns nu ser jag allt fint du gjorde, inte förns nu ser jag alla små dumma saker jag gjort.
nu ser jag hur bra vi hade det, när allt va bra.
jag skulle kunna ge mitt liv, bara jag fick tillbaka en kväll.
bara få ligga brevid dig igen, få höra dig andas, få se dig sova, bara en gång till.
en kväll i soffan med dig. en kväll med dig i duschen, en sekund, så jag bara får se ditt leende igen.
jag vill se dig rakt in i i ögonen och se dig le igen.
få känna dina händer emot mig igen. dina armar runt mig.
få höra dig säga allt du alltid sa för att göra mig glad.
jag vill ha allt tillbaka, om det bara är för en dag. så vill jag allt tillbaka!
Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, jag va helt säker på att det va jag och han. föralltid.
men nu när jag sitter här, kan inte andas, året vi haft flyger igenom huvudet, kroppen skakar, tårar rinner. mest för att jag har varit så glad, jag har varit så lycklig. mina nära vänner kan nog intyga på att jag aldrig har varit så lycklig innan.
frågan är nog mest hur jag ska kunna klara mig utan honom?
det har jag gjort i några månader nu. men jag har endå vetat att jag är hans, och han är min.
men nu står jag helt själv. jag har inte min kal bakom mig längre.
jag har honom inte längre. det finns inget oss längre.